Inlägg
och nu just nu och igår och dagen innan det
när det inte finns massa folk
runtomkring mig
utanpå mig
och i mina öron
som kan distrahera mig från mina egna hemska tankar och känslor
så känns det som att allt bara rasar
och jag känner inte mig själv
och det jag brukar kunna kan jag inte längre
och det jag vill, vill jag inte lägre
och det jag vet, vet jag inte längre om
det verklien stämmer om
det ens någon gång har stämt ihop
med allt och allting
och värkligheten runtomkrig mig
för hur ska jag ens kunna veta om verkligheten finns
när allt känns så overkligt och frånvarande
lyckligt som hjärtskärande är allt bara inte verkligt
är det att det är sommarlov
eller är det att jag har en för-virrad, för-irrad själ
eller är det bara så det är att vara
människa
varelse
levande
hon, det, den där saken
vars hjärta just nu slår
har gjort sedan 17år tillbaka och lite till
utan att hon vet varför
för jag vet inte varför mitt hjärta slår
FELICIA (spårar ut med ord och vill tillägga för alla som vill veta att hon inte är farlig bara lite konstig)
Min kära älg, ditt hjärta slår för kaffe, snövallar, Nicolini-de-la-fini, gräsmattor, bulldoggar, sushipinnar, galna infall, spårvagnsräls, fiskmåsar, kultur&idéhistoria, vackra käkben och allt annat som gör livet uthärdligt och ibland förbannat trevligt. Att vara människa är att vara förvirrad. Att vara förvirrad är ett tecken på att man har intelligens. (Läs inte "Hur du blir vän med livet och trivs med ditt jobb".) Massa kramar, kära rödhåring!
SvaraRadera